Sök

Språk

Spökhistorier av elever på Spångholmsskolan

Historier berättade av elever på Spångholmsskolan. Läs och rys!

 

Tåget på Torggatan

År: 2015 Månad: Februari Datum: 24

En dag när jag och min kompis var ute och gick på Torggatan utanför Ica såg vi att det började lysa bakom oss. Vi vände oss om och såg ett jättestarkt ljus. Det såg ut som ett tåg. Sen hörde vi saken tuta och då visste vi att det var ett tåg. Vi började springa så snabbt vi kunde och vi har inte sett tåget sen dess. Det konstiga är att det inte har gått tåg i Bara sedan 1900-talet.

Av: Liam Persson


Familjen i Bokskogen


En gång för länge sedan var det en familj som bodde i en stuga i Bokskogen. En natt när alla låg och sov så hörde de en knackning på dörren. De två barnen gick in till sina föräldrar och undrade vad som lät. Pappan sa till barnen att han skulle titta vem som knackade. När han kom tillbaka så sa han att ingen var där och att de kunde sova hos dem om de ville. Sen när hela familjen hade somnat så hörde de en till knackning. När de vaknade så såg de att deras pappa var borta. Alla blev jätterädda så hela familjen gick upp och började leta efter honom. När de inte hittade honom så gick de tillbaka till sängen och la sig igen. De var så trötta att de somnade direkt.
När alla hade somnat så hörde de två barnen en till knackning. När de såg att deras mamma var borta så kunde de inte röra sig. De två systrarna försökte att hålla sig vakna men det gick inte. När de hade somnat så hörde den sista systern en knackning och såg att hennes syster var borta. Hon var rädd men hon gick för att leta efter henne. Nu hade hon letat i hela huset förutom garderoben. När hon öppnade garderobsdörren så såg hon hela sin familj hänga där. När hon såg hennes familj så började hon skrika och backa långsamt, men när hon kände att hon inte kunde backa längre tittade hon bakom sig. Då såg hon ingenting, men då kände hon att någon knackade på hennes rygg. När hon vände sig om igen såg hon ett spöke med en kniv i handen. Då satte spöket kniven i hennes hjärta och hängde hennes kropp i garderoben.
Man kan än idag höra hur familjen skriker.
 

Av: Oliver Magnusson

 

Dockan


Det var en gång för länge sedan en liten flicka som hette Astrid, hon var fyra år och bodde långt in i en skog, tiden var tidigt 1800-tal. Hennes familj var ofta bortresta och därför bodde hon hos sin mormor Majken och morfar Göran.
En dag så skulle hon och Göran åka och handla. När de kom fram så fick hon syn på en second hand-butik. Då sa hon till Göran att hon ville gå in där. Göran var lite skeptisk men han gick till slut med på det. De gick in och flickan började leta efter något. Göran började skämmas och frågade vad hon letade efter. Hon sa att hon letade efter en docka som skulle vara här med rosa kläder.
Hon frågade en tjej som jobbade i butiken vart den lilla dockan var…
Hon berättade vart den var men var förvånad eftersom den lilla flickan visste att det fanns en docka i butiken. Astrid fick syn på den lilla dockan och gick mot den, hon tog ner den från hyllan och började skaka. Hon gick mot kassan och var redo att betala. Kassörskan sa med en lite skakig röst:
”Är du säker på ditt val?” och började ta betalt.
”Varför skulle hon inte vara det!” sa Göran lite nervöst.
”Ehh jag har hört att dockan är he-hemsökt”, stammade kassörskan fram.
Astrid tog dockan bestämt och gick mot utgången, Göran gick efter och fick en känsla av att något var konstigt men tänkte inte mer på det. När det kom hem så lagade det mat och det var inget speciellt, men började mormorn må dåligt och fick feber.
När alla hade gått och lagt sig så hördes det ett skrik från grannarna! Alla vaknade och morfarn sprang ut för att kolla vad som hade hänt. Han hoppade in genom ett fönster och letade efter vart det var. Astrid och Majken stod utanför och väntade.  Efter ett tag så kom Göran ut och var helt röd och stressad, han berättade att det var döda och att det inte gick att rädda dem. Det låste alla dörrar och ringde polisen. När polisen kom så insåg de att grannarna hade blivit dödade av någon, men de kunde inte hitta några spår. Det beslöt sig om att gå och lägga sig för att sova igen … Astrid satte sin docka vid sin säng och gick och la sig.
Astrid hörde ett ljud nerifrån och antog att det bara var hennes mormor och morfar.
Hon började höra mer och mer ljud och hon tittade mot sin säng och förstod i samma sekund att hennes docka var borta… Hon blev stressad men beslöt sig att gå ner för att få hjälp av sin mormor och morfar!
När hon kom ner så såg hon att hennes mormor och morfar hade blivit dödade och i samma sekund blev det svart…
Sedan den dagen har huset varit hemsökt och folk som har gått förbi har sett en rosa docka med ett hotfullt leende.

Av: Linnea Fälth

 

Slottet  

Det här är Sven Gustafsson. Han är ute på utflykter i Sverige för att hitta det mest hemsökta slottet i Sverige. Nu var Sven på väg mot slottet Skabersjö slott som ligger i Svedala kommun. Han åkte från ett slott som heter Ängsö slott som ligger i Västerås.
När han kom halvvägs stannade han för att äta mat, han började köra igen och när han kom fram hände inget, han bestämde sig för att övernatta i en vecka.

ÖVERNATTNINGEN
Först började han gå runt för att hitta bästa rummet att sova i. Han bestämde sig för att sova i ett sovrum på andra våningen längst bort från dörrarna så att han inte skulle kunna komma ut lätt. De två första dagarna hände inte så mycket förutom att han hörde steg i trappan. 
Den tredje dagen precis innan klockan blev 1 på natten hörde han återigen steg i trappan, fast den här gången var det mer bestämt och mycket högre. Han blev taggad och sprang ut i korridoren …

MANNEN I SVART
När han kom ut i korridoren var ingen där. Han gick in ett rum med en stor spegel för att se om det var någon där. Han tittade i spegeln för att han hade hört att man kunde se spöken i den men han såg ingen. Han gick ut igen och det var då han såg honom, en lång man klädd i svarta kläder komma rakt mot honom.
Han blev väldigt rädd och sprang in i rummet igen. Han stängde dörren och vände ryggen mot dörren. Då såg han en docka som inte hade varit där innan.
Han fick panik och sprang runt i rummet.
Han lade ut salvia i rummet för att det skulle stoppa spöket att komma in.
Nu var klockan 3 och han lät dockan vara men tog en bild så han kunde se om den rörde på sig, efter det så satte han sig på sängen och skulle lugna ner sig lite men han somnade…

DOCKAN
När han vaknade var klockan 11 på dagen och han skulle äta brunch. Han gick ut och tittade runt i slottet för att leta efter spöket men det var tomt. Han skulle äta korv med bröd. När han började äta märkte han att dockan hade rört sig och nu satt i hörnet av rummet vid en spegel. Han tittade i spegeln och då såg han att i reflektionen i spegeln var det en kniv i dockans hand, men i verkligheten var det inget där. Han bestämde sig för att gå ner och äta i matsalen.
När han kom ner började han äta sin korv och då hörde han de tunga stegen från igår fast den här gången kom ingen. Han blev förvirrad men han fortsatte äta.
Efter ett par timmar hade inget hänt så han bestämde sig för att gå runt och stöka till det för att locka fram andar eller spöken. Han såg dockan sitta i köket och röra på sig. Han blev rädd och försökte kasta ut den, men den var för tung. Helt plötsligt kunde inte han bära den lilla dockan. Det kändes som att den var fastlimmad i bordet.
Sven tog sin tändare och tände eld på dockan. Då släppte känslan och han kunde bära den igen. Han kastade ut den på stengången utanför slottet för att få bort den. Dockan började göra ett pipigt ljud men sen blev det helt tyst, han pustade ut och gick och åt resten av sin korv.

TJEJEN MED VIT KLÄNNING
När han hade lugnat ner sig och ätit upp försökte han gå tillbaka och kommunicera med mannen i svart från förra dagen men inget hände. Klockan var nu 18:00 men inget hade hänt efter dockan så han bestämde sig för att vänta till midnatt.
När klockan var 12 på natten började han leta igen. Han gick in i alla rummen, ett rum efter det andra, men han hittade inget. När det bara var två rum kvar var han besviken men när han gick in i det näst sista rummet hörde han ett skrik från matsalen. Det lät som en ung tjej. Han sprang genast ner och tittade men inget var där.
När Sven gick upp igen såg han en flicka i en vit klänning komma mot honom, hon hade den brända dockan i famnen.
”Varför brände du min vän”, sa hon med tunn röst.
Sven blev rädd och sprang ut in i matsalen för att hämta en kniv men när han kom ner stod hon redan där med en kniv i handen och log mot honom. Han fick panik och sprang ut ur slottet när han hade sprungit ut kom det en kniv flygande mot honom och den snuddade hans vänstra ben. Han fick halta till bilen för att åka därifrån så fort som möjligt.
Sven bestämde sig för att aldrig mer besöka Skabersjö slott och att åka tillbaka hem till Stockholm.

Av: Max Sandqvist

Slottet bland de döda


Det var en helt vanlig vinterdag på det sena 90-talet. En ung kille vid namn Jan Bergkvist var ute på sin vanliga runda som han går varje dag, rundan går från den lilla byn Bara till Torups slott. Jan går samma runda varje dag men sedan en vecka tillbaka har han börjat känna en märklig känsla. Det känns som att det är någon som förföljer honom.
En dag frågade han sin storebror David om han ville följa med och det ville han jättegärna. Efter ett tag kom de fram till slottet och de började känna en konstig lukt men de tänkte inte så mycket på det utan de trodde att det var rådjuren som hade bajsat.
 
Nästa dag så gick Jan själv igen. När han gick längs med Torupsvägen så märkte han att det var en man som gick bakom honom. Mannen hade luvan uppe och solglasögon på, så Jan kunde inte riktigt se hans ansikte. Jan märkte sedan att mannen hade förföljt honom ett bra tag, så han tänkte att när han var framme vid slottet så skulle han gå in och se om det var någon där som kunde hjälpa honom.
Han gick in i slottet och såg att alla som jobbade eller var där på besök var döda. Han vände sig om och började springa men då stängdes dörren och den gick inte att öppna inifrån. Sedan började han leta efter ett fönster som gick att öppna, men alla var låsta. Han fortsatte vidare för att hitta ett gömställe och han hittade till slut en liten städskrubb. I städskrubben fanns det ett litet fönster där man kunde se ner till vallgraven. Där såg han något hemskt …
Nere i vallgraven låg massa döda kroppar och vattnet var helt rött av blod. Han kunde se att vissa hade fått en värre död, för de hade blivit av med sina ögon. Jan började höra tunga steg. Det var mannen som hade förföljt honom till slottet.

Den läskiga mannen höll en stor kniv i sin hand med massvis med blod. Vid det här laget kunde Jan se hans ansikte och han blev utan ord när han såg att det var hans storebror David. 
David började skrika. 
”Jag vet att du är här och hör mig, om du bara kommer fram så blir allt bra.”
Jan öppnade dörren och gick ut, men han höll en krossad glasflaska i handen som skydd. David hörde att Jan gick ut så han gick efter och de satte sig vid matbordet.
På bordet låg det två tallrikar med lock på och varsitt glas med vin. David sa att det bara var att hugga in, så Jan tog av locket och där stod en skål med soppa av de dödas ögon. Jan fick panik och behövde något att dricka. Han tog en klunk med vin, men märkte att det inte var vin utan blod.
Strax efter det gick David fram till Jan och skar ut Jans ögon med skeden. Jan skrek så det ekade i hela skogen. David fortsatte att utsätta andra för det han gjorde mot Jan.
Men till slut, efter att ha tagit många oskyldigas liv, så berättade David för allmänheten. Han sa att han gjorde det för att han aldrig fick den uppmärksamheten som Jan fick av alla i byn och av föräldrarna.
Det hjälpte inget med att han dödade massa människor för till slut blev han halshuggd …
Man kan fortfarande höra Jans skrik om man är ute och går på en vanlig vinterkväll.

Av: Selma Mahmutovic

Den försvunna kroppen

En sen fredagskväll bestämde sig Miriam för att gå en promenad som man brukar göra när man vill gå en lång runda. När man går rundan så går man förbi en kyrka. Miriam har aldrig varit rädd för döda människor eller kyrkogårdar. Vägen man går på heter ”Baras kyrkby”. Det är en lång väg som leder till en kyrka. Klockan hade precis slagit 20.00 och Miriam tog på sig sina vita Nike-skor och började gå.
Hon gick från sitt hus, men ingen vet vart huset ligger. Vem vet, det kanske är ditt hus? Miriam hade börjat gå och det man tror är att hon lyssnade på någon slags musik. När hon gick på vägen till kyrkan körde en bil förbi henne. När hon kollade vem som körde såg hon inte någon. Men hon brydde inte sig och fortsatte gå. När hon var vid kyrkan gick hon in på kyrkogården och kollade namnen på alla gravstenar. Hon hittade sin mammas namn. Sen när hon skulle kolla efternamnet var det exakt samma som hennes mamma. Hon tog upp sin mobil och skulle precis ta ett foto på stenen till sin mamma. Men när hon tog fotot och skulle kolla på det men på bilden var namnet borta. Miriam tog bort bilden och skulle ta en ny, denna gång från en annan vinkel. Miriam tog en ny bild, men när hon kollade på bilden stod det ett annat namn. Hon kollade vad det stod och det stod något helt annat än hennes mammas namn som var Ulla Marovic. Nu stod det istället hennes pappas namn som var Niklas Svensson. För första gången blev faktiskt Miriam väldigt rädd. Hon började ringa hennes mamma, men ingen svarade. Sedan ringde hon sin pappa, men ingen svarade där heller. Det enda hon nu kunde göra var att börja springa hem. När Miriam hade sprungit en liten bit så kom bilen som hon hade sett förut. Hon blinkade snabbt sen var bilen borta. Miriam var väldigt rädd och hon hade aldrig haft den känslan förut. I Miriams dagbok stod det väldigt mycket från den dagen och det löd så här:
28/2 1987 Hej alla! Idag har jag inte gjort något förutom att läsa i en väldigt intressant bok, faktiskt min favoritbok. Den heter ”Mannen som kom tillbaka från de döda”. Jag har inte alls blivit rädd, för det blir jag aldrig. Senare ikväll ska jag ut och gå en runda och lyssna på bra musik. Jag skriver mer sen när jag har kommit hem.
Det var det sista som hon hade skrivit i sin bruna glittriga dagbok. 
När Miriam fortsatte att springa hem så körde samma bil förbi ännu en gång. Denna gång när hon blinkade och öppnade ögonen igen så åkte bilen mot henne. Hon hann ta sitt sista andetag, sen var hon borta. Den svarta skåpbilen hade kört över henne. Ingen vet vart kroppen ligger för när polisen kom till platsen fanns där bara blod. När man tog DNA-test så visade sig att det var hon. Men det som ingen har förstått än är att kroppen är borta. Den 28 februari 2021 har det gått exakt 34 år och kroppen är fortfarande inte hittad. Folk som har gått till kyrkogården har hört en tjej prata. De vet inte exakt vad de har hört, men 28 februari håller alla sig inne för att det inte ska hända något.

Av: My Legiec

 

Döden på sjukhuset


Det var år 2001 som det hände en riktigt läskig händelse för hela folket på Svedalas sjukhus. Ni kanske tänker ”Det är säkert inget allvarligt och farligt”. Men jo, det är värre än allvarligt för det här finns fortfarande kvar i Svedalas hjärta och kommer vara för evigt. Tänk nu inte att det var något bra utan tänk ”Oj, det måste verkligen ha varit en stor händelse”. Eftersom alla i Svedala vet om det, är det inte något litet.
En natt sent på kvällen skulle en familj som bodde två gator bort från sjukhuset dit och lämna sin mamma på jobb eftersom hon jobbar natt. De åt middag och som vanligt åt de korv med köttbullar som är hennes två barns favoritmat. Barnen Tarkan och Anja tog på sig och hoppade in i bilen med pappa James och mamman. Man vet inte nu för tiden vad de egentligen hette, men man tror de heter detta för man har hittat gamla saker med dessa initialer. De åkte längs vägen och sedan var de framme. De sa hejdå och pussade mamman för att de tror ändå att de kommer träffa henne igen, innan deras skola och innan hennes mans jobb.
De körde hem och det sägs att de kollade lite film. Efter en stund lägger dem sig. Men sedan mitt på morgonen klockan 5 ringer ett hemligt nummer. Pappan svarar och ber sina barn fortsätta sova. Han hör en konstig och fräsande röst. Han hör inte så tydligt vem det är men pappan säger: ”Hallå, vem är det jag pratar med?” Det var då dem hemska personen svarade med en darrig röst och sade: ”Möt mig vid sjukhuset. Det är viktigt. Någon håller på att gå bort som står dig nära.” 

Pappan får stress och barnen vill hänga med, men de får inte. Han skyndar sig och sätter på sina skor och jacka sedan stack han för att hoppa in i den blåa bilen. Han hade bråttom och då menar jag väldigt bråttom för han var ju såklart orolig. Han var äntligen framme och till slut hoppade han ut ur bilen och såg en person i svart dress. Killen i den svarta dressen sa: ”Kom, hon är här” och pappan följde med. 
De gick en stund och kom sedan fram till en kyrkogård nära sjukhuset. Mannen i svart följde den oroliga pappan till en av gravarna. Det var ett hål i marken, precis som om någon precis skulle bli begravd. Han var lite skeptisk först till att följa mannen ända fram till graven, men han gjorde det ändå. När pappan kom fram sa mannen tyst till honom: ”Kolla ner”. Pappan kollade ner. Sekunder efter känner han ett stort tryck mot sin rygg. Då var det nämligen mannen som puttade ner honom. Han kände bara sitt hjärta bultade hårt och skrek ”Du ska få för detta, men vad du än gör, rör inte min familj!” 
Och han var där nere när den blodtörstiga mördaren kollade ner på honom. Det sista han sa var: ”Begravd levande i Svedala är inte dåligt va?” Pappan skrek samtidigt som mannen tog en spade och grävde upp jord som han sedan ska kastade på pappan. Efter ett tag såg man bara halva pappans ansikte för han var levande begravd i jord i en kyrkogård i den lilla byn Svedala. Enligt myten eller berättelsen blev mamman deprimerad och hade mardrömmar varje natt, men hon försökte allt för att få sina barn så lyckliga som möjligt. Det var svårt! Inga dagar var sig lika efter den hemska. Barnen blev äldre och mamman hade fått gå till psykolog eftersom hon inte mådde bra, men efter 3 år mådde hon bra och hade hittat en ny man. De var som en hel familj igen, men månaderna gick och mamman blev äldre. Hon var 51 år och hon började hosta och svimma jämt. Tarkan och Anja sa till sin mamma att kolla upp det, så de åkte till sjukhuset.

På sjukhuset var hon i en säng mitt på natten och barnen och styvpappan satt utanför och väntade. När doktor kom ut ställde de sig upp snabbt som attans. Doktorn sa långsamt men vänligt: ”Jag är jätteledsen men jag är säker på att hon är på ett bättre ställe nu.” Alla grät så de inte kunde se längre och de gick hem helt förkrossade. Mamman skulle ha begravning men styvpappan hade börjat dricka och röka så Tarkan och Anja var rädd för honom. Ibland slog han även oss, berättar barnen för oss. Han kunde från ingenstans skälla på dem och slå dem för något de inte gjort. När de gick till skolan hade de massa med blåmärken. Efter att ha levt med en styvpappa som var alkoholist och rökare i över 2 månader började de få nog, Dem sa till sin styvpappa och han blev riktigt arg för han har kort stubin, så han drog dem in i bilen och de skrek så att folk skulle höra.
Han körde dem till sjukhuset och tog in dem och hade en kniv i handen. Han tog dem till nedervåningen, till samma rum som mamman dog i och satte dem på sjukhussängen, Han sa med mörk och kall röst: ”Ha aldrig. Aldrig! Attityd mot mig igen.” Barnen sa förlåt men hann inte berätta klart innan han tog upp kniven och högg sin älskarinnas egna barn. Han högg dem 15 gånger tills de var täckta i blod. Till slut så mådde han dåligt och gick hem och slog sönder varenda sak han såg. Han skrek: ”Jag förtjänar att hamna i helvetet.” Och han hällde bensin över nästan allt, sedan tog han alla bilder på familjen och tog en tändsticka.
Hans sista ord var: ”Jag försökte, men jag klarade inte sorgen. Älskar er.”

Sedan tog han tändstickan och kastade den så att det började att brinna snabbt. I hans ögon såg han lågorna långsamt sprida sig och till slut exploderade hela stället.
Efter detta hittade grannen huset i lågor och ringde ambulansen. De hittade strax därefter kroppen som tillhörde pappan. Efter 4 år, under en stor undersökning, så redde de ut fallet om sjukhusdöden. De blev riktigt chockade och alla var förskräckta. Allt blev bra till slut. Men en sak som polisen sa var ”Lita inte på någon. Inte ens de riktigt nära dig.”
Slut
Av: Aylin Eriksson

Flytten


Det här är Ella. Hon har precis flyttat till en stor herrgård på landet lite utanför Svedala tillsammans med sin mamma Lisa och sin storebror Hans. Ella tycker att Hans är tråkig för han sitter bara med sin telefon hela dagarna, i alla fall sen deras pappa dog av cancer. Innan det brukade Hans och deras pappa John spela musik varje kväll, hela kvällen lång. Ella brukade sitta och lyssna på deras musik i flera timmar tills hon behövde sova.

PÅ VÄGEN DIT
Mamma Lisa sa att det är huset skulle bli jättebra, om de bara renoverade lite på insidan, för att ingen hade bott där på mer än 30 år. Men helst av allt ville Ella tillbaka till Malmö och tillbaka till sina kompisar.
”Nu är vi snart framme”, sa Lisa.
”Är det här huset”, sa Ella och pekade på ett stort fint hus. 
”Nej, det är det här huset”, sa mamma och svängde upp till ett stort gammalt trähus.
”Är det här rucklet”, sa Hans.
”Kalla inte det ett ruckel”, svarade mamma Lisa. ”Det här kommer bli jättebra.”
När de kom in i huset så var det en stor trappa i mitten och många dörrar överallt på nedervåningen. Dem gick in i ett av rummen. Det var fullt av speglar. Mamma sa att det var en danssalong.
På ovanvåningen var det en till trappa men lite mindre. Den ledde till vinden. På vinden var det massor av gamla möbler.
Dem första veckorna var det faktiskt ganska bra och Ella började lära sig att dansa.
Sen när de hade inrett klart var det bara en vecka kvar till att skolan skulle börja.

SPEGELN
När Ella dansade såg hon plötsligt en skugga i en av speglarna, men när hon vände sig om så var det ingen där. När hon vände sig mot spegeln igen så hörde hon hur dörren smällde igen bakom henne.
Hon sprang till dörren och öppnade den. Hon sprang sedan det snabbaste hon någonsin sprungit sin mamma.
När hon hittade mamma sa hon att det spökar, men hennes mamma trodde inte på henne.

DÖRREN
Senare på kvällen när Ella hade lagt sig för att sova så märkte hon att dörrhandtaget sakta drogs ner … Hon sprang till dörren och låste den, men när hon vände sig om så märkte hon att det var för sent. När hon tittade mot sitt skrivbord så såg hon en lång gestalt som satt i hennes stol …
Hon skrek av rädsla, men när hennes mamma och Hans kom så var det ingen där. Ella frågade Hans om han kunde sova i hennes rum med henne för hon var rädd.
Hans gick med på det om hon lovade att inte snarka.

VINDEN
Morgonen därpå så märkte de att vindsluckan var öppen, så de tänkte att de kunde kolla hur det såg ut där uppe. Efter att de kollat en stund skrek mamman, för det stod en lång gestalt framför henne … De sprang det snabbaste de någonsin sprungit och satte sig i bilen och körde. När Ella kollade bak så såg hon den långa gestalten i ett av fönsterna vinkandes med en kniv.
Av: Anton Fröler Kastor

 

Spökhistoria


Det var en gång på 1800-talet en man som hette Greger. 
Han var efterlyst i hela Svedala kommun. Han hade en villa i 
Bara som var väldigt hemsökt. Ingen vågade sig nånsin nära. 
Villorna bredvid var helt öde, ingen vågade bo nära honom.
Han var efterlyst på grund av bland annat kidnappning, mord,
misshandel och grov stöld. 

Natten den 12 november 1805 skulle bli början på 
slutet för Greger han hade bestämt sig för att 
ta livet av en familj som bodde 14 hus bort. 
Det var en familj med 2 barn och 2 vuxna, 
han hade tänkt använda en yxa som mordvapen. 
Han hade planerat i detalj hur det skulle gå till,
han skulle slå till klockan 00:00 den 12 november 1805. 

Nu var det dags, det var den 12 november klockan 23:00.
Greger hade just vässat sin yxa, han förberedde sig 
för att gå in i huset och ta livet av hela familjen.
Klockan har blivit 23:45. Han står utanför familjens hus 
och väntar bara på att klockan ska slå 24:00. 
När klockan var 23:58 fick han en dålig 
känsla genom kroppen. Han fick en rysning som gick ända 
från tårna till huvudet. Greger kollade på sitt 
Omega-fickur i guld som han hade tagit när han hade gjort 
inbrott i en klockaffär en månad tidigare. 
På hans fickur stod det att klockan var 24:00.
Han tog sin yxa och bröt upp dörren. Greger gick först upp 
till mammans sovrum, han höll upp yxan och högg till rakt i bröstet 
på mamman. Sen gick han till vardagsrummet där pappan 
hade somnat på soffan. Greger tog livet av honom med bara sina 

händer. Det blev ett stort slagsmål, barnen i barnkammaren 
vaknade, de satt livrädda ett hörn när Greger kom in i
rummet. Han hade huggit av en av pappas armar   
som han använde för att strypa båda barnen 
men det Greger inte visste var att barnen hade kallat 
på polisen. 

Några minuter senare när han skulle gå därifrån 
så märkte han att hela huset var omringat av polisen. 
Greger fick panik, han visste inte vad han skulle göra. 
Han fick hjärnsläpp och sprang ut och högg en 
polis, men sen blev han infångad de tog honom till 
polishuset där han skulle få sitt straff. 
De bestämde att han skulle avrättas mitt 
på torget i Bara. 

Den 20 november 1805 så blev Greger hängd 
mitt på torget. 
Alla som bodde i Svedala kommun var tvungna att
komma och se på när Greger blev hängd. 

Idag så spökar Greger fortfarande på torget i Bara.
Man kan höra fotsteg bakom sig och ljudet av när 
någon blir hängd.

Av: Isac Lindqvist

Kyrkogården


Det var en gång en familj som skulle hälsa på sin mormor. Hon hade varit sjuk ett tag, men dom hade inte kunnat komma och hälsa på henne för att dom hade varit iväg på en resa. Men idag tänkte dom hälsa på henne och se hur hon mådde. I och med att hon bor i Svedala så var det en bit att åka. Dom packade sina saker för att dom skulle sova där en natt. När dom var på väg till henne var det väldigt mörkt för att det var vinter. När dom var framme så hörde den lilla flickan, Julia, att det var någon på kyrkogården bredvid där deras mormor bor. Hon sa till sin mamma att kolla, men det var ingen där. Hennes mamma sa att det bara var något djur eller vinden, men Julia trodde fortfarande på att det var någon där, men dom fortsatte in till deras mormor i alla fall.
När dom sedan var inne så sa dom ”hallå”, men dom fick inget svar. Dom gick in i hennes sovrum och såg att hon låg där. Dom ryckte på henne för att se om hon var vid liv, och då vaknade hon. Dom blev oroliga för att dom trodde att hon hade dött. Dom gav henne hennes mediciner så att hon inte skulle få svårt att andas när hon sedan skulle sova.
När alla skulle gå och lägga sig så fick Julia rummet som man kunde se kyrkogården ifrån. Hon frågade sin mamma ifall hon kunde byta rum, men hennes mamma sa att hon skulle sluta löjla sig och lägga sig. Julia kunde inte somna för att hon kände att någon var utanför hennes fönster och tittade på henne. Hon kände sig genast iakttagen. Hon försökte att inte tänka på det, men hon ville kolla ut och se om det var någon som kollade. Men det var ingen där. Hon drog för gardinerna och la sig ner och somnade.

Nästa dag när hon vaknade så hörde hon att hennes föräldrar åt frukost och att dom kallade på henne att hon skulle komma och äta, men Julia orkade inte gå upp ur sin säng. När hon vände sig om var gardinerna bortdragna. Hon visste att efter hon hade kollat om det var någon där så hade hon dragit för gardinerna, men nu är dom bortdragna. Hon gick ut ur sitt rum och frågade sina föräldrar om någon av dom hade varit i hennes rum och dragit bort dom, men dom sa nej. Dom sa att hon kanske hade gått i sömnen, men Julia var helt säker på att hon inte hade gått i sömnen.
Efter några timmar så skulle dom åka hem. Julia blev glad för hon ville inte känna sig iakttagen mer. Men när dom skulle gå så sa deras föräldrar att dom skulle stanna en natt till för att dom ville hjälpa deras mormor om något skulle hända. Julia blev sur och frågade om dom kunde köra hem henne, men dom sa nej och att hon skulle stanna med hennes mormor.
Julia gick in i sitt rum som hon hade sovit i. Hon la sig ner och kollade på sin mobil för att hon var sur. Hon vill vara med sin mormor, men hon vill inte vara nära kyrkogården en enda minut till. Efter en stund sa hennes föräldrar att dom skulle gå en runda på kyrkogården. Julia ville inte säga något för att hon visste att hennes föräldrar skulle bli sura på henne, så hon följde med dom ändå.
Efter en stund bestämde sig Julias föräldrar att dom skulle gå in i kyrkogården. Julia ville såklart inte, men hon var tvungen. Hon höll sin mammas hand för att hon var rädd att något skulle hända. När dom hade gått förbi några gravstenar så såg dom deras mormors namn på en gravsten. Alla blev helt stilla och undrade varför hennes namn stod där. Dom sprang hem till deras mormor och såg att hon var borta. Dom visste att innan dom gick hade hon varit hemma och kollat på tv. Teven var på men deras mormor var ingenstans. Dom hade bara varit ute i 10 minuter.

Dom gick tillbaka till graven för att se om dom verkligen såg rätt, men namnet stod fortfarande kvar. Deras mormor hade dött på riktigt. Alla tyckte att det var konstigt att hon kunde dö och bli begravd på 10 minuter, men samtidigt var alla ledsna. Efter ett tag kände Julia att någon stod bakom henne, Men nu var det inte bara hon som kände det, utan hennes föräldrar också.
Men när dom vände sig om så var det ingen där. Dom ville inte vara kvar där längre, så dom bestämde sig för att packa sina saker och åka hem. När Julias pappa skulle stänga grinden till kyrkogården så kände han att något tog stryptag om hans hals. Han trodde att det bara var något han kände, men händerna försvann inte. Han kände att händerna tryckte hårdare och hårdare mot hans hals. Han försökte kämpa emot men det gick inte, han slutade kämpa emot och föll ner mot marken. Julia och hennes mamma sprang fram till deras pappa för att hjälpa honom. Men dom kunde inte hjälpa honom, han var död.
Både Julia och hennes mamma blev jätteledsna och gick in i deras mormors hus och packade snabbt deras saker och åkte hem. När dom hade kommit hem så läste dom på nyheterna om att i huset som deras mormor bodde i hade en man levt för flera år sedan. Mannen hade blivit mördad på samma sätt som deras mormor och deras pappa, så han ville hämnas och göra samma sak. Det har hänt väldigt många gånger att folk blivit dödade mannen. Han håller fortfarande på att döda folk, men han dödar helst killar för att det var en man som mördade honom. Sedan den dagen har ingen vågat gå nära det huset eller den kyrkogården efter vad som har hänt där.

Av: Vanessa Gusic

Statyn i Bara


På 1700-talet var det en kille som hette Sten.
Sten jobbade som smed på en av byn finaste smedjor.
Det var en helt vanlig dag på jobbet när det kom in en lite märklig man.
Han bad Sten att smida en kniv i silver till honom.
Mannen erbjöd även dubbla mängden mynt för att det skulle gå snabbare.
Sten tacka och bocka och satte direkt igång med att smida mannens silverkniv.
Nästa dag var han klar och mannen kom tillbaka.
Sten frågade: ”Vad ska du med den till?”
Mannen sa: Äh, bara till min fru.”

Nästa dag fick Sten jobb hos en skräddare norr om byn.
Han jobbade på som vanligt. Sedan kom det in en man i affären. Det var samma man som igår.
Han kom in i affären och bad om en stor läderpåse.
Den här gången erbjöd han trippla mängden mynt.
Sten tacka och bocka och satte igång och sydde.
Nästa dag var Sten färdig och mannen kom tillbaka och hämtade läderpåsen.
Sten frågade honom: ”Vad ska du med den till?”
Då svarade mannen: ”Äh, det är bara till min fru.”

Sten tyckte att den där mannen var lite märkligt så han gick efter honom.
En bit bort så svängde han ner i en märklig gränd.
Sen så gick han in genom någon hemlig ingång. Sten följde efter in och där ligger typ som ett lik.
Sten väntar en bit utanför på gatan. Han ser mannen komma med liket i påsen. Han går efter mannen och trampar på en kvist.
Mannen vänder sig om och börjar springa. Sten hittar vägen till kyrkogården. Han springer för sitt liv. Plötsligt ramlar Sten och bryter benet. Mannen ser honom och Sten ber för sitt liv.
Han ser mannen med sin kniv i handen och förstår att han ska dö när som helst, helt försvarslös.
Men precis när han ska döda Sten så blir han förstelnad.
Och det var så statyn i Bara kom till …
SLUT

Av: Viggo Petersen

 

Den lilla flickan


Denna spökhistoria utspelar sig fredagen den trettonde november 1899. Spökhistorian utspelar sig i Svedala. Detta hände på kvällen klockan 20:00.
En liten åttaåring flicka sitter på sitt rum med sina dockor. Hon har precis ätit middag. Hon hör sin mamma ropa på henne i rädsla. Hon springer ner och rundar trappan för att komma in i köket, men då öppnas en av garderobsdörrarna i hallen. 
En hand sticker ut ur garderobsdörren, tar tag i den lilla flickan och drar in henne. Där inne står hennes mamma rädd och viskar till henne: ”Gå inte in i köket”. Den lilla flickan och hennes mamma stannar i garderoben i tjugo minuter. De hör smällar och dunsar från köket. Flickans mamma gråter av rädsla och den lilla flickan fattar knappt vad som har hänt.   
Efter en halvtimme hör de fortfarande dunsar från köket. Då bestämmer sig flickans mamma för att gå ut ur garderoben och hämta sin mobil så att hon kan ringa polisen. Hon viskar till sin dotter: ”Stanna i garderoben vad som än händer”. 
Flickans mamma går sakta ut ur garderoben och går in i sitt sovrum. Hon letar och letar, men hon hittar inte sin mobil. Sen när hon har letat i flera minuter märker hon att smällarna slutat och att det är knäpptyst. Hon går sakta tillbaka till garderoben och plötsligt är den lilla flickan borta. 
Mamman börjar gråta och får panik. Hon springer upp i trappan, går in i dotterns rum och letar men ingen där. Hon bestämmer sig för att ta en av sin dotters saxar och gå ner i köket. När hon kommer in i köket så finns det ingen där. Hon sätter sig gråtande ner och vet inte vad hon ska göra.
Plötsligt hör hon någon knacka på dörren. Hon slänger sin dotters sax och går till köket för att hämta en kniv. Hon tar en kniv och går sakta till ytterdörren. Hon låser upp dörren och där står hennes granne med tårar i ögonen. Han berättar vad som har hänt. Han såg Alicia (den lilla flickan) på en mans axlar. Han försökte stoppa honom, men han var för stark. Han har ringt polisen och de är på väg. 
Polisen var framme efter tjugo minuter. Och de hade en bra nyhet och en dålig. När de var på väg hade de sett en man med en gråtande flicka på axlarna. De hade lyckats fånga flickan, men de kunde inte få tag i mannen. Mamman satte sig på knä och grät av lycka när hon såg sin lilla flicka igen. Alicia grät också av att få se sin mamma. Mamman var otroligt tacksam för polisens och grannens hjälp och att de hade hittat hennes lilla flicka. Hon bestämde sig för att bjuda alla på middag dagen efter.
Av: Helena Spasojevic

Barnskratt

Det är den 12 december och Albin Nordström har precis kommit hem till sitt nya hus i det nya området på Bara backar efter att ha jobbat i flera timmar. Det hade redan blivit mörkt när han hade kommit hem och han var redo att bara ta en snabbdusch och sen lägga sig efter det.
Han låser upp dörren och kliver in i sitt hus men möts av en konstig känsla som om det var någon där inne med honom. Han ignorerade känslan och tänkte bara att det var något som han inbillade sig för att han var så trött. Han tog av jackan och gick in i köket för att tända lampan så att han kunde se, men när han tryckte på knappen tändes den inte. ”Konstigt” tänkte han för sig själv. Plötsligt hör han ett ljud från övervåningen. Det låter som små fötter som springer fram och tillbaka. Chockad tittar han upp på taket, men han får något i ögat medan han gör det. Det är målarfärgen från hans tak som trillar ner på honom.
Han är rädd, men han försöker att inte tänka på det. Han bestämmer sig för att duscha så snabbt som möjligt och sen lägga sig direkt. När han hade duschat klart gick han till sitt rum för att lägga sig i sin säng. Vad han än gjorde kunde han inte somna, men han tänkte att han kunde gå ner till köket för att ta ett glas vatten. När han hade tagit glaset med vattnet hörde han samma ljud som innan ... små fötter som springer fram och tillbaka.
Han stannar till för att lyssna men samtidigt som han gör det så stannar ljuden. Han ställer ner glaset i vasken och går upp för trappan långsamt. När han kommer upp tittar han runt men ser ingen där. Han skrattar lite för sig själv och tänker: ”Hur kunde jag tro att det faktiskt var någon här?” Lättad går han in i sitt rum igen och lägger sig i sängen. Avslappnad stänger han ögonen.
Plötsligt hör han någon skratta bredvid honom. Det lät som att det var ett barn. Han öppnar ögonen bara för att mötas av ett litet barn med kolsvarta ögon. Inte bara ett barn, utan fyra små barn står och stirrar på honom med kolsvart ögon. Efter flera minuter av tystnad började ett av barnen skratta, men det var inte ett gulligt skratt utan det lät mer som om ett skratt fullt av ondska. En efter en började barnen skratta med samma ondskefulla skratt. Ett av barnen sa till Albin: ”Det är dags att följa med oss.”

Av: Kelly Poaches

Sommaren 1994

Jag vaknade upp mitt i natten, runt 02.00 på morgonen. Det var tyst och lugnt. Jag bestämde mig för att gå och dricka vatten. När jag kom till köket kände jag en kall känsla, som att alla fönster var öppna, fast inga var öppna. Helt plötsligt hörde jag något ifrån källaren. Min nyfikenhet fick mig till att gå ner där. När jag kom ner tände jag lampan. Allting såg helt normalt ut, ända tills

jag såg det

Jag såg det och sprang. Jag låste dörrarna, men det var för sent. Den hade psykologiskt fångat mig och till och med idag, nästan 30 år senare, är den fortfarande … 

01101000 01101010 11000011 10100100 01101100 01110000 00100000 01101101 01101001 01100111 00101110 00100000 01101010 01100001 01100111 00100000 01100010 01100101 01101000 11000011 10110110 01110110 01100101 01110010 00100000 01101000 01101010 11000011 10100100 01101100 01110000

Av: Sam Björck Bergqvist